elektrapettsson

jag ser mina barn med en blick fylld av sorg
jag önskar jag hade de med i en korg
skyddade vårdade älskade ömt från ett
kärleksförråd som aldrig blev tömt

jag ser mina barn och utan ett ord
så ser jag vad de vill ha sagt
kryp ut ur din fästning gå aldrig tillbaka
det du har här ute kan du ej försaka

jag kan inte ändra på att jag är sjuk
 men jag älskar er så det gör ont
om jag kunde så skulle jag göra allt
så att vi kom nämre varann