elektrapettsson

Det här är en dikt om när vi skulle renovera

Och jag kan gå i god för att det inte blir nån flera

Jag gillade att måla mina ögonfransar svarta

Och borsta roschet på var kind så att de blev matta

Ja la på ögonskugga jag målade min trut

På sminkningsproceduren fast nästan ej nåt slut

Med kajal och färgglad sjal så gulligt tänka sej

Då blev jag ju förvandlad till en riktigt läcker tjej

 En dag på jobbet ringde maken min och sa

Det här med renoveringen det går inte så bra

Han sa jag har två händer men penslar har jag fem

Han undrade om jag inte skulle ta och komma hem

Jag åkte hem och hjälpte till jag målade som attan

Men mannen var ej nöjd han tyckte att jag bara satt han

Och när jag målat färdigt så målade jag mej

Man kan ju inte bara måla inredningen nej

Men när jag målat färdigt kändes ögonen så tunga

Och luften var så stark att det i huvet börja gunga

Jag ropade till maken mina ögonlock föll ner

Kom och hjälp mej fort för snart så ser jag inte mer

Maken han kom rusande och sa åh ett sånt kackel

I stället för blå ögonskugga tog jag visst hans spackel

Strax så kom han med en spackelspade i sin hand

Och skrapade så bort allt ifrån ögonlockens rand

Jag öppna sakta ögonen och sa i sån här röra

Så kan man faktiskt lätt ta fel  ja det kan man göra

Men köket blev så ljust och fin trots allt som hade hänt

Men aldrig mer jag ställer mig i måleriets tjänst

Och måla ögonfransarna det ska jag bara göra sen

Jag försäkrat mej om att jag håller i mascara

Laijla jansson