sorg

Ditt hem är din borg mitt är en sorg och plåga
gå utanför muren som omsluter mig det skulle jag aldrig våga
instängd beklämd men ändå skyddad friheten hånler åt mig
jag vill kunna andas och röra mig fritt men jag kan inte det utan dig
tar på mig en glad min som dock är en mask min bur krymper till ask
svettiga händer darriga ben klumpen i halsen känns som en stor sten
jag förbannar min feghet jag gråter och kvider jag släpper mitt sista hopp
jag flyr hem till min borg med min sorg och jag gråter jag önskar att du vore här
men så tänker jag på att jag återigen har överlevt  ännu en dag
och då lugnar sig gråten ett slag

Laijla Roos Jansson


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0